Leta i den här bloggen

torsdag 24 mars 2011

Himalaya resan

the fighting mongolien

Hotellet jag bodde på låg i ett bättre område
så slummen var inte direkt utanför dörren, 2 vakter satt där alltid,lite tiggare på trottoaren fördubblades framåt kvällen

Det är det enda jag har i huvet, är den kommande resan till Leh,i Himalaya.
Den hade inte varit möjlig om jag inte, (friskt vågat) vågat den första oplanerade resan till Indien.
Jaa du vet han som jag kom i kontakt med via facebook,jösses.
Har ju länge got med inställningen jag bryr mig inte, så därför efter en trevlig inbjudan o många försäkringar om hur allting var taken care of,så what a f.
Bombay var så stort o skitit så man kan bara inte föreställa sig, dessutom, komma dit första gången, jag hade inte klarat det utan dessa två indiska herrar.
mr Kulkarni min värd till höger på bild vid Gate of India, därifrån tog vi båten till ön som var omgärdad av mangroverträsk,krabban jag åt var därifrån. Det var där apan hellt fräckt snodde min chipspåse från bordet.
o så museet som hette, CHHATRAPATI SHIVAJI MAHARAJ VASTU SANGRAHALAYA, vilket bra minne jag har va, ingen fråga ett påstående.
Då var jag lycklig, mer än lycklig uppfylld, att jag fick priviligeriet att få se och uppleva denna perfekta konst läst så mycket om, puss och kram för hela världen. O jag åt o drack för liv o lust hade inte varit hungrig på sista året tvingat i mig maten om jag nu inte hoppade, o så åker jag till Bombay o äter som en hest???
Kulkarni lät sig väl smaka av precenten famous crouse, jag höll mig till vatten.
Jag åt indisk glass, det var dyrt men utan risk, i ett indiskt conditori o så nånslags färskost med sockersås, mindre got. Allt det här gräver kunskap, var man kan och vad man kan.
För övrigt var mr Kulkarni en värdelös älskare som man kunde vara utan, o då insåg jag det här går ju inte, han var vänlig o trevlig men jag ville inte bli hans andra hustru, hahhaaaa, vet ni vad! Men det avgörande var ändå hans brahmankastinställning, det lyste jy genom, och ska jag ha sex så får det ju va nånting med det, dessutom hade han ju ätit för mycket ris o glömt o motionera.
Jaaja, han accepterade sitt öde,så jag följde med till Pune staden där alla multinationella företagen finns o där mr Kulkarni bor.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar